medenskattimagen

Idag satt vi hemma och lyssnade på musik och en gammal låt som väcker många minne kom upp i mitt huvud. Var tvungen och lyssna på den. De är konstigt hur något som man nästan hade glömt existerade kan väcka så mycket minnen. Min tonår rymmer mycket tunga och svåra minnen, smärta, sorg och ensamhet. Men nu med tiden så börjar även mycket ljusa minnen komma tillbaka. Som den första sommaren på djursjön där låten jag pratar om dök upp och jag satt och sjöng den i kontainern där uppe, med ny funna vänner och alldeles varm av kärlek. Det var den sommaren jag träffade min första stora kärlek, och den sommaren jag fick mina första riktiga vänner, som visserligen försvann efter ett tag men minns dem ändå men glädje. Och den där låten väcker alla glada minnen tillbaka. Jag var ung och naiv och kär men mådde så bra i de ljust då den där sommaren. Gjorde också en hel del dumt den sommaren men jag minns den med glädje. Och det var den där låten som plötsligt kom upp i mitt huvud som väckte de där minnena. Ingen super hitt kanske men så fort jag satte på den blev jag varm i kroppen. Minnena väcktes verkligen till liv. Finns en del ljust med tonåren och mer och mer av de ljusa minnena kommer tillbaka nu. Låten som väckte minnena heter "Baby girl"

De finns personer i mitt liv som ibland kommer tillbaka i mina tankar som har fyllt mitt liv med ljusa minnen. Så ljusa minnen att även de svåra stunderna fick en strimma ljus. Vissa av dem människorna minns jag med sådan glädje att mina ögon tåras. De är dem människora som hjälpte mig hitta mig själv och på ett sätt gjort mig till den jag är idag. Är tacksam för att de har funnits så fantastiska människor i mitt liv, men de är också med viss sorg man påminns som att dessa människor också försvunnit ur ens liv på olika sätt. Längtar tillbaka efter känslorna de kunde frambringa i än och hur man med deras hjälp även kunde få fram leenden genom tårfylda ögon. Det gjorde de svåra stunderna lite lättare. Önskar att alla de där speciella människorna alltid kunde finnas vid min sida, men man växer upp och saker förändras, men minnena och tacksamheten gent emot dem finns alltid kvar där och minns tiderna med dem med glädje. Några av de största glädjespridarna och stöttepelarna i mitt liv träffade jag under mina år i Kyrkans ungdomsarbete och vet inte varför jag just denna natt längtar så tillbaka till dem åren. För de var inga lätta år, men ändå var det de. För då fast de var så svårt så gjorde de där människorna även de svåra stunderna lite ljusa. Saknar och längtar tillbaka. Och är tacksam för att de har format mig till den jag är idag. Ljusa minnen fyller mitt sinne <3

Tiden bara springer i väg. Vr 2 månader sedan jag bloggade nu, har lixom inte haft insperation. Men nu var de dags, har hänt mycket de sista. Planer som var bestämd sedan länge får läggas på hyllan ett tag till förmån för nytt jobb. Jag tog steget i november och säkte nytt jobb, vågade söka vad jag tror är mitt drömjobb med patientgruppen jag vill jobba med. Blir inom vuxenpsyk och äntligen så får jag testa på de som hela tiden varit mit mål. Får nu bara hoppas att de är min gräj. Blir en stor omställninh på hemmaplan dock. Går från att jobba 15 pass i månaden till 24 så kommer vara på jobbet jämt men sånt är livet. Grabben och maken överlever nog även om de känns lite tufft. Och albin växer så de knakar föresten. 12,8kg och 80,5 cm lång är har han. Bastant liten man med en vilja av stål, redan kommit till lägga sig på golvet och skrika fasen. Tyckte deb kunde dröjt lite. Men på något sätt är de charmigt också att min lille grabb blivit så stor att han så tydligt kan uttrycka sitt missnöje, gör mamma hjärtat lite stolt i alla fall. Föresten har den här mamman tagit tag i vikten igen också Lchf är de som gäller och träning. 3kg minus är de nu sedn 6 januari. Kör ca två veckor till sedan blir de paus för resa, då Lchf inte passar in. Händer mycket som vanligt men framtiden står för dörren och jag tar emot den med öppna armar :)

När vi lyckats avveckla nappen så börjar så klart sömnen krångla för lilleman, han som sovit hela nätrer länge och somnat tidigt har nu börjat somna senare och vakna flera gånger under kvällen. Igår gav jag vika och gav honom natten men den intresserade honom inte längre så nappen får fortsatt hålla sig borta. Men hoppas detta bara är en kortare fas. Vi har ju änna vant oss vid att ha kvällarna och att få sova till åtta på morgonen och inget är som de brukar nu. Kanske är bortskämd och bara borde finna mig och inte klaga, men är jubvad jag är van vid så blir änna jobbigt då. Men de är väl livet som små barnsförälder och vår lille är ändå väldigt lätt att ha ha göra med för de mesta så lite krångel får än väl räkna med.

De säger ju att man inte ska ropp hej, men nu vågar ja de. Albin har nu varit utan napp i 5 dygn och inte något gnäll alls. Den där fajten om nappen jag väntat mig kom aldrig. Kanske var de för att vi slutade nu, eller så har nappen helt enkelt inte varit så viktig för honom, mest varit lätt att ge när han är ledsen. Lite längre ledsenhet blir de utan napp men helt klart uthärdligt. Min lille kille har blivit så stor. Och idag reste han sig upp utan stöd för första gången. Äntligen efter att ha gått en månad så var de dags att ställ sig upp utan. Kanske kom han på att de går fortare att komma dit man vill om man ställer sig upp på stället. Min fina kille

Hur jag nu lyckas vet jag inte, hamnade i trubbel. Lyckades tappa mobilen och nu är jag utan. Och jag lyckades dessutom tappa den från bilen upp till lägenheten. De är en sträcka på typ 20 meter. Och verkar vara någon mindre vänlig själ som hittat den och tycks inte ha för avsikt att lämna tillbaka den :/. Ledsamt för massa bilder på albin försvinner, men de är bara att gill läget. Tur i oturen så gör detta att jag får teckna ett nytt abonemang fär att slippa slutfakturan på mitt föra avtal, vilket i sin tur resulterar i att jag kommer bli med Iphone 4 eller var de 4s kommer inte ihåg men en bättre telefon än min gamla blir de som dessutom kommer gå att synka med padan. Så tråkig, men allt ont för något gott med sig :p

Så bestämde vi oss för ett par dagarsedan att Albin skulle få sluta med nappen. Bättre ju än sedan när kampen skulle bli större än vad cåvi räknade med att den blev nu. Så igår körde vi första napp fria dag och natt. Och hade som sagt räknat med en kamp och att de skulle bli rätt jobbigt, men dagen gick väldigt smärtfritt, var lite grinig igår men det gick. Och natten gick ofärskämt bra, han brukar alltid få välling och sen få nappen efter de för annars brukar han gallskrika, men han bara somnade :O. När jag gick till jobbet för natten tänkee jag att jag var glad att jag i te skulle vara hemma på natten ;). Men inte ett knyst gjorde han ifrån sig. Man ska inte roppa hej, men än så länge med två nattningar till ända så ser de lovande ut. Fast måste erkänna att jag tyckte de kändes lite jobbigt, för de känns som han blir ännu större när nappen försvinner. Bebisar har ju napp och nu har vi plockat bort den. Men som sagt inte roppa hej än.

Nu efter några tuffa veckor på jobbet, med lite ledigt och sammanslagning med annan avdelning som varit allt annat än smidig är jag glad att jag nu är ledig i tio dagar. Har aldrig varit så trött och less på jobbet som nu. Inget funkar som de borde och de är mycket löften som vanligt inte infrias utan bara är tomma. Som natt personal känner man sig lite bort glömd. Och nu det senaste väldigt bort glömd. Så behöver en paus och få andas lite för att fundera på hur jag vill ha de fram över och dessutom få chansen att umgås med familjen och vänner som var ett bra tagsedan. Ska verkligen försöka njuta. För de behöver jag.

Ikväll är de mys med min underbara make. Blir inte så mycket sont mellan jobb och aktivera albin. ofta rätt trötta båda två. speciellt kag. Allt natt jobb tar på krafterna, men maken finns vid min sida ändå. Jag älskar honom för de, och för att han står ut med mitt usla humör och fortsätter vara den han är som lyckas locka mig till skratt teots att jag inte är på humör. Så ikväll ägnar jag all min tid åt honom, eller nästan all min tid ;) lite tid åt bloggande får de bli också. Kan inte fatta hur fort tiden går, snart har vi stått ut med varandra i fyra år. Men samtidigt känns de som så mycket längre, mins knappt tiden innan. Nu blir de att åter gå till min fina make. Bjuder på en bild på oss båda innan de är dags att stänga ner

Jaha så har vi vist fått en liten tjuv i familjen. Och ingen vidare duktig sådan, kan inte låta bli och le lite granna. Igår när vi var på maxi så satt Albin i vagnen och vi stod och diskuterade något, var då för några sekunder lite ouppmärksamma på vad albin gjorde. När vi igen tittade på honom så satt han och smaskade på ett äpple och va sket nöjd när han såg att vi aåg honom. Världens smile fick vi. Han är så liten nu att jag intw riktigt kunde bli arg, sa ju aja baja men kunde ändå inte låta bli att små le när han inte såg. Att min lille kille blivit så stor. Nu får man ha koll. Note to my self: tänkt på vart du parkerar vagnen.

I söndags när mannen kom hem så sa han när han klev av bussen att de hänt något o A.s mun. Det hade helt opeovoserat börjat blöda i hans mun från ena stunden till den andra och han beskrev de aå fint. - Tandköttet har gått sönder och de hänger ett tjöttstycke i munnen. Låter ju rätt dramatiskt. Och blev genast lite orolig. Försökte kolla i munnen och där ser jag att en bit av tandköttet hänger ner men jag ser också en ny tand som spruckit igenonm. A:s första kindtand, inte berädd på att en ensamtand skulle spricka upp långt in i munnen. Innan har alla tänder kommit inpar och kommit upp breve redan befintliga tänder samt med 3 månaders mellan rum men mönstret tycks vara brutet. Skönt i lla fall att de inte var något hängande köttstycke i munnen. Min stora lille kille har nio gaddar nu :)

Mitt uppe i en stor omorganisation på jobbet och känner stor frustration inför hur lite information vi i personalen vi fått. Förstår att de blir rörig i början, men att ingen som hälst information når ut till personalen och allt som kommer ut sprids ryktesvägen, så de blir viskleken effekten och mn vet inte vad som är sant ocb inte. Information är a och o i detta läget men tydligen tycker intw chefern de. Eller så har de bara glömts bort. Mkt har hanterats dåligt, löften som inte hålls. Brevidgångar som inte blir och utbildningr som borde hållts innan de nya startar upp som vi inte vet när de blir. Stressigt är de och man märker att folk inte mått bra. Blää på detta känner jag

Jaha då vr man både mans lös och barnlös i helgen då. Känns konstigt att mina killar inte är hemma. Visserligen så sover jag hela dagen i morgon, men att komma hem utan att lilleman vaknar och man får kramas lite innan de är dags att sova känns jobbigt. Och att vakna på eftermiddagen i en tom lägenhet ingen hitt. Men de är bara och försöka öva på ensamheten och ta en rejäl sovmorgon på söndag. Men dålig på ensamhet som jag är så har jag planerat lite utgång imorgon med en kär vän så de blir nog kul. Ett sätt att slippa tänka på att än är ensamhemma. Kan inte vara tillsammans jämt men svårt ayy vara ifrån mina bebis och min fina man. Men som sagt får ta tillfället i akt att sova. Sover uppenbarligen bättre när huset är tomt me tanke på att jag vaknade 16.45 idag. Allt ont för något gott med sig :)

Nu när jag jobbat bara natt ett tag så tycker jag ju att jag borde kunna komma in i det och tröttheten borde börja försvinna, men nej. Nu börjar jag istället känna tröttheten på riktigt. Kan ju kanske bero på att de varit några tuffa nätter ju, men tror mest de bero på att jag ännu inte lyckats lära mig och sova på dagarna, så sömnbristen börjar väl komma ifatt nu. Det är tufft att jobba natt och med lite sömn och ett högt tempo som de varit just nu så tär de på kroppen. Får se hur jag kommer orka. Kanske är inte natt min gräj, vad gör jag då?

I måndags fick jag äntligen besked att jag fick vara kvar på min avdelning trots omorganisation. Känns bra men ändå jobbigt med tanke på att jag vet att de finns andra kollegor som inte fick de beskedet. Tråkigt att förlora vissa duktiga sköterskor och undersköterskor. Så trots att jag är lättad är de en jobbig tid just nu. I slutändan kommer de nog bli bra, men blir en omställning i början och jobba i en ny arbetsgrupp och forma en ny avdelning. Spännande men jobbigt på samma gång. Får försöka tänka glada tankar och hoppas de som inte får stanna ändå får en ny bra arbetsplats att jobba på. Men de kommer vara saknade. Dags för ett nytt kapitel

Precis 12 månader och två veckor gammal gick han. Under sångstunden på öppna släppte de. Nu ska han bara lära sig ställa sig upp utan stöd. Han tog de i fel ordning. Min fina kille

Efter en av dagens meddelanden på min telefon som lite granna fick mig att ramla av stolen så insåg jag vilket tillbaka hopp vi gjort med all modern teknik. Innan sköttels all kommunikation via att prata med varandra. Konflikter togs face to face och var man trött på någon så tog man de allt som oftast direkt eller inte alls. Man avslutade i alla fall inte något via sms eller sociala medier. Första gången jag råkade ut för detta var i sexan på grundskolan. En kille gjorde slut via sms, mognads nivån på det är ju inte direkt hög. Och samma sak hände mig idag. Så lätt att göra via sms, mail eller annat utan en förklaring. Innan kunde man inte komma undan lika lätt. När du har någon framför dig kan man fegt inte bara gå utan förklarinh, inte lika lätt i alla fall. Så idag när jag fick det där sms blev de så uppenbart igen vilket stort steg bakåt vi tagit med all modern teknik. Både arg och frustrerad sitter jag här nu och skiver medans jag skakar lite smått. Utan någon förklaring till de som just hänt. Helt utan vetskap av vad som orsakat de har andr parten nu kommit undan. Hade de varit så förr, kanske men tror inte de. // frustrerad tjej