nervsammanbrott och middagar ensam
Usch idag var en sådan där dag då jag vara ville gräva ner mig under täcket. Började med att jag sov helt uselt och kände mig som en överkörd grävling när jag vakande. Inte en helt kul dag att ta sig till jobbet och deyt var ju inget plus att termometern visade -18C inte så kul. Frös mina stakars lår av mig och de gjorde inte humöret bättre.
Jobbbet blev inte bättre heller när de kändes om att jjag fick göra allt själv i morgonarbetet på jobbet. En vanlig dag så hade jag nog inte alls upplevt de som stressigt men gravid och fylld av hormoner så börjad jag nästan grina direkt på morgonen. Sedan gick de bara sämre och smäre och vid lunch tid när ssk satt och råndade brast de. Folk ropade efter mig, en patient skulle på toa, en skulle vändas och en behövde bytas på och en fjärde skrek efter kaffe. Då kom tårarna i mina tårkanaler. När sedan nästan blev biten så brast de lite, droppen som fick bägaren att rinna över var när jag kom på att de glömts att beställa mat till två nya patienter så brast de och jag började gråta helt hysteriskt. Sjukt pinsamt =/ Hormonerna spelade mig ett räjelt spratt och sedan blev de inte bättre för att jag aldrig kom iväg på lunch. Inte min dag och när jag entligen fick gå hem grät jag näst av lycka =P
En anna sak som är jobbig just nu är hur känslig jag är för matos. Så fort jag känner doften så börjar jag kvälja. Inte all mat, främst väldigt kryddat mat och typ fet mat somluktar. Detta gör att de allt oftare leder till att kärleken får sätta sig i köket och äta för han alltid ska krydda sönder sin mat. *Urk* Hade gärna ätit tillsmmans men är aldrig så nära på att kräkas som när han kommer med sin "äkliga" mat.
Är de inte underbart att vara gravaid. Försöker verkligen njuta av hormonrubbningar och känsligheten för matos...
Jobbbet blev inte bättre heller när de kändes om att jjag fick göra allt själv i morgonarbetet på jobbet. En vanlig dag så hade jag nog inte alls upplevt de som stressigt men gravid och fylld av hormoner så börjad jag nästan grina direkt på morgonen. Sedan gick de bara sämre och smäre och vid lunch tid när ssk satt och råndade brast de. Folk ropade efter mig, en patient skulle på toa, en skulle vändas och en behövde bytas på och en fjärde skrek efter kaffe. Då kom tårarna i mina tårkanaler. När sedan nästan blev biten så brast de lite, droppen som fick bägaren att rinna över var när jag kom på att de glömts att beställa mat till två nya patienter så brast de och jag började gråta helt hysteriskt. Sjukt pinsamt =/ Hormonerna spelade mig ett räjelt spratt och sedan blev de inte bättre för att jag aldrig kom iväg på lunch. Inte min dag och när jag entligen fick gå hem grät jag näst av lycka =P
En anna sak som är jobbig just nu är hur känslig jag är för matos. Så fort jag känner doften så börjar jag kvälja. Inte all mat, främst väldigt kryddat mat och typ fet mat somluktar. Detta gör att de allt oftare leder till att kärleken får sätta sig i köket och äta för han alltid ska krydda sönder sin mat. *Urk* Hade gärna ätit tillsmmans men är aldrig så nära på att kräkas som när han kommer med sin "äkliga" mat.
Är de inte underbart att vara gravaid. Försöker verkligen njuta av hormonrubbningar och känsligheten för matos...
Kommentarer
Trackback
