vecka 12
Helt sanslöst var tiden börjar rulla på nu. Är snart förbi 12 fulla veckor och går in i andra trimestern. Då kan man tydligen känna sig lite säkrare. Men säker kan man ju aldrig vara. Så lika braa och njuta och inte tänka på hur säker eller osäker man ska vara. Försöker bara njuta av varje sekund nu och leva fullt ut.
Föresten så ska jag sluta säga att de känns jobbitg när symtomen är borta. För idag fick jag tillbaka de "kära" illamåendet. Det är ju inte super besväligt i vanliga fall men imorse så kändes de faktiskt som jag skulle kräka. Dumma hormonnivåer.
Annars rullar de på som sagt. Och känner mig mer och mer lyrisk över de som komma skall. Har nog faktiskt börjat förstå att detta är på riktigt. Vi ska faktiskt då en liten knodd. Det är lite läskigt och och de gör att jag grubblar ändel Vissa kvällar när jag ska sova så går inte de på grund av alla tankar.
Hur ska vi bli som föräldrar? Kommer jag klara min examen? Hur kommer jag bli som sjuksyrra?
Hur kommer de funka ekonomiskt men en liten? Va händer om vi mot all förmodan går isär? Tänk om jag inte kommer kunna amma? Vad behöver den lille?... The list goes on and on...
Är nu rätt glad över att de faktiskt är nio månader man får vänta på den lille, för hur lycklig och glad man än är så är de en stor omställning att få en liten. Och de behövs nog en rätt lång period för att faktiskt förbreda sig för den stora förändringen de faktiskt är att få en liten ^^
Föresten så ska jag sluta säga att de känns jobbitg när symtomen är borta. För idag fick jag tillbaka de "kära" illamåendet. Det är ju inte super besväligt i vanliga fall men imorse så kändes de faktiskt som jag skulle kräka. Dumma hormonnivåer.
Annars rullar de på som sagt. Och känner mig mer och mer lyrisk över de som komma skall. Har nog faktiskt börjat förstå att detta är på riktigt. Vi ska faktiskt då en liten knodd. Det är lite läskigt och och de gör att jag grubblar ändel Vissa kvällar när jag ska sova så går inte de på grund av alla tankar.
Hur ska vi bli som föräldrar? Kommer jag klara min examen? Hur kommer jag bli som sjuksyrra?
Hur kommer de funka ekonomiskt men en liten? Va händer om vi mot all förmodan går isär? Tänk om jag inte kommer kunna amma? Vad behöver den lille?... The list goes on and on...
Är nu rätt glad över att de faktiskt är nio månader man får vänta på den lille, för hur lycklig och glad man än är så är de en stor omställning att få en liten. Och de behövs nog en rätt lång period för att faktiskt förbreda sig för den stora förändringen de faktiskt är att få en liten ^^
Tänkte bjuda på en bild på de blivande föräldrarna också
Kommentarer
Trackback
