Ett hinder förbi

Nu har en av hindrerna passarats. Att berätta för kärlekens föräldrar. Var inte så farligt, och de borde jag väl räkant ut. För de är toppen och vist kanske de blev en smärre chock för dem, och vist hade de rätt när de säger att situationen kunde kanske sätt bättre ut. Men bortsätt från de orden så fick vi också ett Grattis.

Och kanske fjantigt för skatten var i praktiken lika verklig och önskad tidigare men känns ännu bättre nu när vi vet att de är glada för vår skull. Nu ska jafg bara njuta av att veta att vi väntar en liten skatt som förhoppningsvis vill titta ut till oss i september.

Så långt bort och otålig som man är så vill jag heslt vrida framtiden. Men innan vi kan roppa hej ska vi ta oss förbi vecka tolv.

Imorgon är de i alla fall dags för först besök på MVC för provtagning. LÄSKIGT är de nålrädd som än är. Fast går att klara av de när jag vet varför proverna tas... Jag gör de för våran lilla skatts skull!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0