medenskattimagen

Dessa garviditesthormoner. Allt kan verkligen vända på en millesekund. Tycker synd om kärleken som ska stå ut med mina krokodil tårar och vredesutbrottt. Han gör så mycket för mig hela tiden och ändå så kommer de där tårarna för inget, som skulle kunna framkalla dåligt samvete.

Kom på för en stund sedan hur jobbigt de kommer kännas att inte bo hemma på nio veckor, att inte träffa kärleken varje dag. Hade nog tyckt de vart jobbigt i vanliga fall men nu när jag är gravid så kommer aspekten in att de kommer börja hända en del snart och han kommer inte vara  där jämt. Vist vi kanske kommer ses en dag i veckan vissa veckor kanske två till tre dagar, ,men de är inte samma sak. Kommer ju komma till de mysiga veckorna och han kommer inte vara där hela tiden. Kommer fast de är löjligt, känna mig sjkukt ensam. För bara tanken på de får mig att vilja börja grina nu. Dumma tårar och dumma hormoner som framkallar tårar. Men faktiskt så är de så att de är vår lilla knodd som växer och även om min Kärlek inte kommer kunna känna de första foster rörelserna och sparkarna så vill jag att han ska vara där när jag känner dem (vilket jag vet inte hade varit säkert att han hade gjort även om jag varit hemma).

Blää känner mig som en lipssill