medenskattimagen

Nu har vardagen börjat infinna sig igen och känn stundvis som att jag int är gravid. Men så slår de mig att de är ett litet liv  som växer i mig och de är fantastiskt. Lite läskigt är de också men mest spännande. Dock har jag lite skuldkänslor för alla som vet frågar om jag är så där lyrisk, men ibland så känner jag inget alls. Är antagligen hormoner som spökar men känns läskigt.

Igår dock där svärföräldrarna här och de började prata om kärlekens gamla spjälsäng och att vi kunde få den. Då blev jag så där lyrisc och lycklig i hela kroppen. Önskar bara att varje sekund kunde vara fylld med den känslan. Så fort jag tänker på alla saker vi ska köpa till den lille så känns de mer verkligt. Men tror också att efter inskrivningen så kommer saker och ting falla mer på plats och den lyriska känslan kommer nog komma oftare. Men får i alla fall dåligt samvete ibland för att allt inte känns så där lyckligt hela tiden...

Imorgon ska jag i alla fall fira min födelsedag 23 år blir jag. Inte speciellt gammalt men ändå speciellt ^^ är ju gravid. Så imorgon bär de av till frederikshavn över dagen med syster, systerdotter hennes sambo och min kärlek och givetvis är ju lilla pyret med :)

Igår lyckades jag för första gången på en vecka få ner något annat i magen än mannagrynsgröt eller smörgås. Och de blev grillkorv med bröd, rostad lök och pulvermos. Så himla gott var det. Tror dock att de kanske var en engångssföretelse :P för idag mår jag lika pyton som innan, och bara doften av mat får mig att kvälja. Men ett mål lagad mat i veckan räcker för mig. Dock så visar vågen -2kg men kanske bara bra så har jag fler kilon till godo när beben börjar växa på riktigt. För i ärlighetens namn så hoppas jag att vågen inte visar för många kilon upp, för har redan för många kilon på kroppen redan. Men de reder sig nog får väl bara se till att kämpa mig ner med kilona igen senare så fall.

Vet ju dock att förmånga kilon upp och för många kilon sedan innan ökar risken för graviditets diabetes och högt blodtryck vilket kan skada bebben så ska försöka göra allt för att hålla kilona nera så gott jag kan. Men mat ska jag pytsa i mig i alla fall.

Bortsätt från att jag fick i mig varmmat igår var dagen rätt jobbig. Med  sprängade huvudvärk och en mage likt en ballong så försvann all energi och somnade redan vid halv åtta. Vaknade vid 11 på kvällen med ryggont och nackont för soffan var inge vidare skön att sova på. Och natten blev inte bättre med typ 5 toa besök och lite oförmåga att hitta en skön ställning att sova i då magen bara var i vägen. Men kanske lika bra att vänja sig för om några månader kommer de vara så ända fram till bebben kommer =/ Pust....

De senaste dagarna har speglats av trötthet rakt igenom. Har jobbat men att ta sig upp på morgonen har varit en utmaning och direkat när jag kommit hem från jobbet har jag totalt däckat. Igår blev de till och med en tupplur på lunchen, men de var mest för att ta mig igenom smärtan från de där dumma ligamenten som väljer att bråka med mig på jobbet. H*lvete var ont de gör.

Har ingen vidare matlust heller tanken på mat gör mig illamående och lukten av mat lika så. Smörgåsar, gurka och kex går ner och imellan åt mannagrynsgrött allt annat gör mig bara kväljningar. Än av de underbara sakerna med att vara gravid. Skatten gör sig i alla fall till känna på detta viset ^^. Är föresten i vecka åtta nu v7+2 närmare bestämt. Spännande är de och tiden går men vecka 12 känns fortfarande väldigt avlägset.

Försöker nu bara att inte hamna i missfallshysterin som verkar råda hos många innan vecka tolv. Svårare än vad jag trodde är de att inte ryckas med i det där, vissa dagar totalmisslyckas jag. Men saken är den att jag borde njuta istället och vara glad för att jag har en liten skatt i min mage och inte tänka på att den kan lämna oss. De är vårt kärleksbarn och händer de så händer de. Så ska nu bara försöka glädjas och njuta. (Vet allt att dagar av hysteri kommer dyka upp igen :P)

Idag har bara varit helt upp och ner och har kännts som jag gått från glad till ledsen eller arg på två millesekunder. Brukar kunna klara av de mesta på jobbet men idag kunde jag inte vara trevlig hela tiden, eller de kändes i alla fall så. Och i morse när jag kom till jobbet var de inte som de var de inte som de skulle vara och jag fick vara ute i vården och jobba istället för att vara kordinator och jag började typ gråta (fåntrat) ja vist. Usch vill inte att mina humörsvägningar ska gå ut över patineterna. Hoppas de inte märktes utan att de bara kändes så.

Kände mig helt labil hela dagen, och är trött som få. Har typ däckat mellan 8 och nia varje kväll och känner mig aldrig helt utsövd. Desutomed så börjar ja bli orolig att de på jobbet börjar lista ut att jag är på tjocken. Vill inte att de ska veta än. Vill vänta ett tag, men får la se hur de går. Hoppas bara jag slipper dessa känslosvall på jobbet och kan klara av att behärska mig.

Har inte hört av sig från MVC så kannske var proverna bra och jag slipper levaxin trots allt? Den som lever får se...

Idag var jag äntligen ledig och tänkte få pluggat lite för va helt säker på att min bok skulle vara utläst på tisdag, men visade sig att nästa moment i kursen inte skulle börja för ens nästa vecka :P. Så blev till att hänga med kärleken idag, som råkade försova sig.

Har också varit och tagit nya prover idag på mvc. De hör av sig i morgon om hur de ser ut, men blir nog till att börja äta levaxin som jag nämnt innan. Men de var som en på familjeliv hade skrivit, att än får se de som att de är samma sak som att äta järntabletter eller smälla i sig vitaminer. Ingen BIG DEAL helt enkelt. Allt för bebens skull.

Har idag som alla andra dagar också kollat runt på barnvagnar för skojs skull, även om jag antagligen kommer köpa en vagn av syrran, blir billigast så. Men kul att kolla, och vem vett kanske ångrar mig, Känns i alla fall lite farligt tidigt att kolla på barnvagn, men kan inte låta bli. Kollar på kläder och andra saker, som skötbord, säng och sånt. Finns så mycket fint. Ska nog försöka köpa mycket begagnat. För att inte gynna denna överkonsumtion som råder idag, ska bara vara nya gräjer. Tycker själv att man ska försöka köpa begagnat så mycket som de går, billigare är de. Och desutomed tror jag inte bebben bryr sig om vagnen eller sängen ellr kläder för den delen är gamla eller ny. Eller vad tror ni? :P

Idag på  jobbet fick jag den där huggande smärtan i magen. Kunde inte riktigt stå upprätt och de släppte inte på typ 20 minuter. Min första tanke var att nu är de kört, men när smärtan släppte så blev oron lite mindre. Har ju inte kommit några blödningra och mår annars som innan. Fast är alltid lite orolig ändå att de ska vara ett MF på G, men försöker koppla bort de och tänka positivt.

Imorgon ska jag ta nya prover och hoppas då att sköldkörtelprovet ser bättre ut, för de är faktiskt så att höga sköldkörtelvärlden kan öka risken för missfall. Så de gör ju att oron känns ännu mer för att jag vet att de var förhöjda sist. Känner just nu att jag hade velat börja med medicin igår, för då vet jag i alla fall att jag gjort vad jag kunnaat i fall de skulle hända något. För är helt inställdd på att de blir till att äta levaxin nu...

Bortsätt från morgonens tumult har de varit en bra dag. Kan ju bero på att tröttheten slog ut mig redan vid 20 igår kväll så fick ändå sova mer än vanligt. Fast trött var jag ändå. 

Idag fick jag också veta att jag får ett vick på avdelningen fram till sista december, så frågan är hur vi nu kommer göra med föräldraledighet om de nu blir aktuellt. Vill ju gärna vara hemma, men kanske blir de så att kärleken får bli hemma först?! Människor runt omkring lär väl säkert ha åsikter om de, men då får dem ha det. För Bebin kan få bröstmjölk ändå så får jag amma när jag är hemma så fall, och pumpa annars. Helt okej för mig. Så ska försöka bry mig mindre om var andra tycker om de blir så...

Var och tog prover igår på MVC. De togs bland annat sköldkörtelprov och de sa att de skulle ringa tillbaka redan idag om de var något som behövde åtgärdas, så när ingen ringt under dagen så pustade de jag ut. Men, klockan halv fem ringde barnmorskan och sa att mina sköldkörtel världen var förhöjda vilket kan leda till att jag måste börja äta Levaxin. Ska ta ett nytt prov på torsdag och är de också förhöjt så blir de medicin igen. Typiskt, hinner knappt bli av med gamla medicinen innan de är dags för nya. Men gör allt för att min skatt ska må bra. Hellre medicin än att beben ska må dåligt.

Så vad innebär de då att sköldkörtelvärdena är förhöjda. Jo de kan tyda på att sköldkörteln producerar för lite hormon vilket kan skada fostrets tillväxt, kan skada den intelektuella utvecklingen hos fostrett och också leda till b.la högt blodtryck under graviditeten. Så är de förhöjda värden på torsdag också blir de levaxin för hela slanten.

Typiskt bara att de ska behöva sticka igen jag som verkligen Avskyr att bli stucken, fast så är de. Ibland får man utstå sånt än inte gillar.  Och allt är ju för våran lilla skatt. Allt för dig <3

Då har jag varit på MVC och blivit stungen i armen. Usch inge trevligt alls faktiskt, men de är ett nödvändigt ont så att kolla så att allt är okej. Men vist snurrade de till lite extra idag när de stack till. Kändes nästan som jag skulle tuppa av, men de gjorde jag som tur var inte. Och som tur var blev jag stucken av någon som viste h ur man gjorde denna gången, så blev bara ett stick. Sedan var undersköterskan vänlig nog att ta inte bara sköldkörtelprovet utan också de prov som de brukar ta på inskrivingen för att de förhoppningsvis ska slippa sticka mig igen.

Skönt med människor som försöker göra de så bra som möjligt. Innan har de inte varit så när de ska sticka. Men men. Rätt fjantigt ändå att jag sticker folk flera gånger i veckan själv och de tyckr jag inte är farligt alls, men när någon kommer i närheten av mig med en nål så slutar de sällan bra.

Vilket fall så är de dags för att jobba ikväll igen. Känner inte alls för de ikväll. Känns som de kommer bli en såndär kväll där de kommer vara inte bara fysiskt tungt, utan också psykiskt tungt att jobba. Vissa människor tar bara så mycket energi från än. Blää

Nu har en av hindrerna passarats. Att berätta för kärlekens föräldrar. Var inte så farligt, och de borde jag väl räkant ut. För de är toppen och vist kanske de blev en smärre chock för dem, och vist hade de rätt när de säger att situationen kunde kanske sätt bättre ut. Men bortsätt från de orden så fick vi också ett Grattis.

Och kanske fjantigt för skatten var i praktiken lika verklig och önskad tidigare men känns ännu bättre nu när vi vet att de är glada för vår skull. Nu ska jafg bara njuta av att veta att vi väntar en liten skatt som förhoppningsvis vill titta ut till oss i september.

Så långt bort och otålig som man är så vill jag heslt vrida framtiden. Men innan vi kan roppa hej ska vi ta oss förbi vecka tolv.

Imorgon är de i alla fall dags för först besök på MVC för provtagning. LÄSKIGT är de nålrädd som än är. Fast går att klara av de när jag vet varför proverna tas... Jag gör de för våran lilla skatts skull!

Extrem smärta i magen. Usch blev livrädd för fick så himla ont i magen mitt på dagen idag. Helt sjukt ont gjorde de. Trodde att nu är de kört. Nu händer de som jag är så orolig för, men smärtan gick över och var lixom inget mer än magont.

Tänker försöka att inte noja över att något är fel, men svårt när man inte vet vad som är normalt och inte. Läser en del på familjeliv.se och de flästa säger att de inte är någon fara s länge de inte kommer något blod och de går över. Är bara sammandragningar, men de känns inte lugnande för mig. Hoppas denna smärta håller sig borta nu. För oron gnager. Vill inte att något ska gå fel.

Bortsätt från den tillfälliga attacken av smärta så har dagen varit bra. Inte haft  speciellt mycket illamående. Var däremot uppe tre gånger i natt för att kissa, inte så kul. Men som sagt alla dagar med symtom är bra dagar :)

Vill verkligen bara att tiden ska gå, vll ta mig förbi vecka tolv. Men känns inte som de kommer närmre. Imorgon är de i alla fall dags att ta sig till MVC för att ta prover och de gör de hela lite mer verkligt och de känns som tiden går. Så har jag inskrivning den 7 februari. Vill bara komma dit, men dagen kommer väl antar jag fast de känns avlägsett just nu.

Det var allt från en nojig gravid tjej i vecka 6(+2)

Idag har det varit en bra dag, inte lika trött och illamående. Men där emot har jag haft en sådan där molande värk i över magen, typ som mensverk. Men ska tydligen vara normalt så bara och njuta av de.

Är där just nu att alla dagar med symtom är bra dagar förutom de där illamåendet. För symtom innebär att de är verkligt och att de fortfarande finns en liten knodd där inne. Har märkt idag att de känns som jag varit gravid i evigheter, men insåg att det vara bara en vecka sedan som stickan visade plus. Tiden förbi vecka 12 känns som en evighet bort. Vill bara ta mig förbi vägskälet så jag kan skrika ut till hela världen att vi ska bli föräldrar.

Kanske är jag otolig? Men vill bara kunna njuta av att veta att vi väntar en skatt och inte gå med oro och hela tiden när jag går på toa ora mig för att jag ska få blödningar. Vill bara köpa massa bebiskläder, kolla barnvagn och allt annat som behövs när bebisen kommer. Men skulle jag göra de nu så skulle de nog anses som lite konstigt.

Otålig är jag. Vill bara att bebben ska kom till oss nu!

Nu har jag gått sex fulla veckor och har nu på allvar börjat förstå att om allt går som de ska ska jag bli mamma i september. Jag och min kärlek ska få en liten skatt att värna och älska.

Har mått ganska illa den senaste veckan, de kommer och går med när de kommer, så är det ordentligt. Är lite jobbigt för är sådant där diffust illamående som ligger där och bara är jobbigt. Känns som att hade jag kräkts så hade de släppt nu är de bara jobbigt. Sedan har  känt mig sjukt trött vissa dagar och stensomnat när jag kommer hem. Men de hör till har jag hört. Är ändå glad när jag känner något för vissa dagar känner jag inget och då känns de så overkligt. Har gjort sammanlagt 3 graviditets test och alla är positiva men när man inte känner något så bli i alla fall jag nojig.

Idag har jag i alla fall ringt MVC och ska dit för att ta prover på måndag. Barnmorskan frågade mig om någon i min släkt hade några sjukdomar och i den härvan nämdes också MF och de stack till i magen. Vet inte vad jag skulle göra om de hände, finns ju alltid en risk men hoppas ju på att allt ska gå som de ska. Vill verkligen detta och längtar så efter att få bli en egen liten familj =)

Det är två dagar sedan jag plusade och tror inte riktigt jag har förstått än att jag förhoppningsvis ska bli mamma.
Så himla fantastiskt men också lite skrämande. Ska få en egen liten skatt som är så fullständigt beroende av mig, tänkt om jag gör något fel! tänkt om jag inte blir en bra mamma!
tt
Så himla dumt. Klart jag kommer bli en fantastiskt mamma och att vår lilla skatt kommer bli den finnaste i världen och kommer få så oändligt mycket kärlek. Känner redan sådan enorm lycka över vad som komma skall och de gör mig också rädd. Tänk om något går fel? Pratat med andra och oron är ja inte ensam om att känna. Försöker koppla bort den och bara känna lyckoruset men de gnager ändå i bakhuvudet.

Bara och försöka njuta av lyckan och inte noja i onödan de går förhoppningsvis toppen och vår lilla skatt kommer ut och träffar mamma och pappa i september ^^

rHar längat efter barn så länge. Har så gärna velat men känt att de inte varit rätt tid eller plats. Men igår så enkligen plusade jag den 6:e januari så fick jag reda på att jag gick med en skatt i min mage

Så himla lycklig men samtidigt dyker de upp en massa oroskänslor. För egentligen stå kanske de inte är de mest ultimata tiden nu. Men har lärt mig att egentligen så tror jag inte att de finns någon perfekt tid för barn. Och oron över att något skall gå fel är också stor för är inte så långt in i graviditeten. Bara att hålla alla fingrar och tår att de ska gå vägen.

Tror dock att de här är vår tid trots oron. Ekonomin löser sig, till sommaren är jag färdig sjuksköterska och har i alla fall en examen att luta mig mot. Och så ska vi få en alldeles dyr bar skatt en litet barn som kommer bli så älskad.

Mamma och pappa längtar