medenskattimagen

Har upptäckt de mer och mer nu för varje dag som går hur svårt jag har att släppa praktiken och allt som är där när jag går där ifrån. Och tänker jag efter så har jag nog alltid haft svårt att släppa mina jobb när jag går hemma, alltid något jag grämmer mig över, kanske något jag glömt göra eller något jag kunde gjort bättre och de ganager änna i huvudet på mig. Inte så sunt egentligen tror jag, vist att vissa saker kanske man i mitt framtida jobb inte bara kan släppa för att jag kliver ut genom dörren på jobbet. De är just sånt som gör jobbet med människor kanske psykiskt jobbigt för vissa tror jag, och inser mer och mer att jag måste lära mig att släppa jobb när jag går hem, i  den mån de går. Måste lära mig att man inte alltid hinner allt och att allt inte alltid blir som man ville, att man inte alltid kan vara nöjd med de man gjort, men man måste ändå kunna vara ledig när man är ledig.

Jag tror helt enkelt att för att orka mer ett jobb där man många gånger får se och möta människor de de mest krisfyllda situationer så måste än också klara av att släppa de där jobbiga för de mesta när än kliver utanför jobbet. Annars blir jobbet för tungt och än kan inte göra någon nytt och finnas där för patienter och anhöriga. Måste helt enkelt lära mig att släppa taget...