Vad tog mitt förstånd vägen?
De senaste dagarna har jag känt mig så himla virrig. Har varken koll på mig själv, vad jag har mina lämmar och vad jag har mina pinaler. Brukar ha rätt god koll på allt och brukar inte snurra till de, men de senaste dagarna har varit helt makalösa. Gått ut i mina inne tofflor när jag ska gå hem från praktiken och inte komma på de för ens jag är halvvägs till bussen, VA är de lixom? Eller välta saker som att jag tappat kontroll över mina lämmar. Kanske inte är världens största gräj, men känner själv att jag inte riktigt vet vart jag har mig själv. Och just nu är de typiskt dumt att bli sådär virrig, har en praktik som måste klaras av och ibland vet jag inte vad jag gör känns de som. Inte gjort några direkta fel än men känner att jag änna tappat kollen.
Har läst att man kan bli tankspridd och lite virrig när man är gravid men ja tycker inte de här känns som något normalt. Vill ha total kontroll och de känns inte så nu. För seriöst för ett par dagarsedan hittade jag till och med plånboken i kylskåpet, Kom igen lixom...
Annars rullar saker på och innan jag vet ordet av så har en ny vecka av graviditeten passerat. Nu bärjar de bli lite läskigt att de rullar på, inte för att jag inte vill att den lille ska komma ut, men för att de finns så mycket att mockla med och fixa innan den lille kommer. Och känns som tiden bara springer förbi. Har ju gått halvvägs nu, helt sjukt. Och ÄNTLIGEN på onsdag blir de dags att se vår knodd, vår lilla skatt igen. Hoppas att allt är som de ska där inne! Än är ju dessvärre lite orolig och nojig av naturen så även om den värsta oron släppt så finns de ändå liten oroskänsla kvar. MEN de reder sig nog...
Har läst att man kan bli tankspridd och lite virrig när man är gravid men ja tycker inte de här känns som något normalt. Vill ha total kontroll och de känns inte så nu. För seriöst för ett par dagarsedan hittade jag till och med plånboken i kylskåpet, Kom igen lixom...
Annars rullar saker på och innan jag vet ordet av så har en ny vecka av graviditeten passerat. Nu bärjar de bli lite läskigt att de rullar på, inte för att jag inte vill att den lille ska komma ut, men för att de finns så mycket att mockla med och fixa innan den lille kommer. Och känns som tiden bara springer förbi. Har ju gått halvvägs nu, helt sjukt. Och ÄNTLIGEN på onsdag blir de dags att se vår knodd, vår lilla skatt igen. Hoppas att allt är som de ska där inne! Än är ju dessvärre lite orolig och nojig av naturen så även om den värsta oron släppt så finns de ändå liten oroskänsla kvar. MEN de reder sig nog...
Kommentarer
Trackback
