medenskattimagen

Det är vad jag vill ge till min Kristoffer, min Kärlek. Nu när mycket fokus ligger på bebiis och planera för kommande familjeliv så känns de som att han kanske hamnar lite i schymundan. Eller att min stress över allt som komma skall går ut över honom, och ändå behandlar han mig som en prinsessa. Tar hand om mig, tappar upp bad åt mig utan att jag själv föreslagit de, hjälper mig av med kläder som själv är jobbigt att ta av sig. Går upp tidigt och kör mig till jobbet de näter där sömnen varit totalkass. Lagar mat och fixar och donar hemma. Han ställer verkligen upp till tusen. När jag gråter över inget alls så frågasätter han inte utan låter mig gråta och när jag skäller så har han på något konstigt vis förståelse fast han inte borde. För så mycket han gör för mig är de inte alltid befogat. Han är värld en himla massa rosor och ett stort lass med Kärlek <3.

 

Är övertygad om att han kommer bli en toppen pappa och när jag är helt hysterisk så kommer han finnas där som den lugna som kommer få mig på bättre tankar. Är helt övertygad eller så ska mna väl aldrig säga men tror att jag hittat min självförände. Eller nej jag vet. Kanske låter de klyschit men han är verkligen mannen i mitt liv. Min stora Kärlek!