Plötsligt tar de slut...

Mitt hjärta och min kropp är just nu i chock. En person som bettyt så mycket i mitt liv finns inte mer. Hade förväntat mig att denna person alltid skulle finnas. Fast de senaste åren varit tydligt att det inte skulle bli så, med tiden blir människor gamla och hur mycket kärlek än känner så kommer de inte hindra att personer i ens omgivning inte finns där mer. Var bara inte beredd på att du skulle försvinna nu.
 
Du skulle få träffa vår lilla skatt och du skulle leva många år till. Du har alltid funnits där och alla motgångar har du tagit dig ut. Ställt dig upp igen. En panter är vad du varit. Mitt hjärta gråter och samvetet får mig att må dåligt. Borde jätt dig mer av min tid. Nu finns du inte mer. Må du villa i frid älskade gammelmormor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0