medenskattimagen

När jag nu känner denna evinerliga trött och orkeslöshet är jag glad att min Kärlek finns vid min sida. Han gör verkligen altl för att göra vardagen lite mer dräglig och få mig på lite bättre humör, för humöret är verkligen inte på topp och just nu skulle kag vilja gömma mig under täcket och komma fram när vår bebis är ute.

 

Men K ställer verkligen uppe, servar med mat, låter mig sova ut (så gott de nu går) Fixar och donar här hemma, de här med att boa är inget för mig. Inte nu. Han kommer med något att dricka, tappar upp bad så jag ska kunna få slappna av. Som sagt gör vardagen lite mer uthärdlig. Är så trött på detta nu så vissa stunder vill jag bara gråta.

 

Vet inte om jag är konstig men de här underbara med att vara gravid har egentligen aldrig infunnit sig hos mig, vist var de häftigt att känna första rörelsera, att se bebis på bild första gången och att höra hjärtat slå. Men så är de ju det där med illamående, trötthet, nattliga toabesök, ständigt hunger som kommit på slutet och alla de andra krämporna. Detta är inte sita gången jag är gravid antagligen för fler barn vill jag ha. Så kanske blir nästa gravidiet mer njutbar, eller så är de helt enklet så att den där fantastiska känslan inte infinner sig hos mig. Men jag vet i slutändan är det värt de, för vi får vår lilla skatt.

 

För en sak är säker mamma och pappa längtar verkligen efter den lille <3