medenskattimagen

Börjar se ljuset i tunneln lite granna nu. Det finns ett slut på konkandet av stor mage, svullna fötter och liknande. Och skönt är väl att än känner så. För nu börjar de bli tungt att bära om kring på vår skatt i kulan på magen. Att ta sig upp för den lilla baken upp till lägenhet är inte kul och att gå den enda trappan upp. Känner sig inte såå frack när än börjar flåsa bara av att få på sig stödstrumporna. Sedan så var de inte heller kul när jag här om dagen märkte att tuttarna också börjar läcka lite råmjölk. Visserligen bara några dropppar då och då, men känns ändå inte så kul =/ får gärna komma när bebis är här som behöver de, men känna sig som en mjölkmaskin nu är inte super kul.

 

Sedan så är bebis väldigt stark och känns iblnad som den försöker trycka ut ett ben på var sida om magen, vilket inte heller ät jätte kul. Är väl häftigt att veta att de finns så mycket kraft i den lilla där inne men inte lika kul är de när än försöker sova och den lille aldrig tycks bli nöjd med sättet mamma ligger på. Kommer nog bli en viljestark unge det här. Men nu är de i  alla fall dryga 4 veckor kvar till beräknat så kan väl stå ut, hoppas jag slipper gå över bara.