Dags att ta tjuren vid hornen
Idag var de dags att ta tjuren vid hornen igen och registrera mig för att kunna göra klart min sjuksköterskeutbildning. Kändes igår bara så skönt att de snart ska sättas igång med praktik och längtar bara efter att bli klar. Men så fort jag satte mina fötter i skolan blev jag osäker och började tvivla på mig själv igen. Tänk om jag inte klarar de denna gången? Vet inte om jag känner dessa tvivel nu för att denna gången är de så himla mycket viktigare att jag klarar mig för vår lilla familjs skull. För knodden och för oss. För blir jag inte klar så måste jag hanka mig fram tre år till om inte mer.
Osökerheten som smög sig på blev heller inte bättre när läraren snackade med mig om att de är viktigt att jag har en träff med min vfu lärare för att jag ska kunna peka ut mina svagheter. Vilka svagheter? Har jag några svagheter kvar fast de inte känns så? Är jag bara för blind för att se dem? Tänk om jag bara inbilat mig själv att jag är redo? Blev helt plötsligt livrädd för hur detta ska gå´. Säkerheten och längtan efter att få sätta igång och bli klar blev som bortblåst och nu känner jag mest magont över hur detta ska gå. Hoppas att den släpper tills de är dags för praktiken om tre veckor. Speciellt efter som jag ska ut i kommunen nu igen och där känner jág mig osäker på rutiner och gräjer och tror knappast de blir bättre av att jag tvivlar på min egen förmåga.
Hoppas verkligen att de är mina hormoner som spökar och inget annat...
