Brutal ärlighet! PANIK!!
Usch vilken jobbig känsla! Jag har med haft den och känt sorg över livet man lämnar bakom sig. Man tappar ju bort sig själv som person ett tag framöver, men hittar sig själv som mamma. Så det ska bli spännande med mitt "nya" jag. Jag tänkte se om du ville ta en fika någon gång och kanske gnälla/glädjas lite över graviditeten med mig :)
Hör av dig i så fall!
PS: det finns 2 stycken mammablogg events som blir aktuella snart. Båda finns bla på facebook. Den ena heter Mammabloggmingel i skövde och den andra heter Fab mamas blogevent :)
Det kommer bli annorlunda, helt klart. Men man har en fantastisk förmåga att anpassa sig.
Så länge ni pratar med varandra så kommer det förmodligen gå alldeles utmärkt med det där med egentid också. En fika på stan med vänner kommer att räcka längre än den gör nu. Du som var igång med träning, se till att komma iväg på regelbunden träning redan från start. Hoppa in på något extrapass på jobbet när sådana dyker upp. Kanske en lördagkväll då och då. Du kommer snart att se att man kan göra saker både med och utan bebis, som par och isär. I föräldragruppen kanske du kan hitta någon annan föräldraledig att promenera lite med? Det finns kanske en öppen förskola att gå till för att hänga lite, prata med någon annan än bebisen.
Du ska se att det ordnar sig! Du har också flera i familjen som har små eller mindre barn!
Jag tror nog de flesta känner så också. Det är ju okej att "sörja" att en period i ens liv är över. Hur många kände inte sig lite deppig när de tex gick ut gymnasiet, och man visste att livet skulle förändras för evigt, fast man kanske längtat efter det som tusan? Och du, när bebis väl kommer... då tror jag det blir helt annorlunda. Då ÄR man ju i det nya livet. :) Visst har jag också tänkt i de här banorna.
Det är ju synd att man inte längre får med en blöjhink i babyboxen. Så vi tänkte se om den är värd att ha. Funkar nog lika bra med en större sophink med pedal tror jag. Man byter ju påsen ganska så ofta i början, kan jag tänka mig. Sen luktar inte spädbarnsbajs så mycket :P Säg till när du är ledig. Jag är ledig hela tiden, så jag är lättanpassad xD
Åh, gabbie! Just sånna känslor kommer över mig med då och då, så var inte så hård mot dig själv. Tror att det är vanligare än msn tror. Och du är bara ärlig som vågar erkänna att du känner så, det tror jag inte många gör..vågar inte. De känslorna har kommit oftare för mej bu när dagen D närmar sig med stormsteg. Jag e övertygad om att du blir en fin mamma som inte kommer ångra bebben en sekund! Stor kram
Ja egentid är en bristvara men att man inte kan ha socialt umgånge är feeeel. Aldrig har väl jag ahft så mycket tid för umgänge med vänner som under mammaledigheten. :D
Vill bara säja att jag är snart 65 år och tycker nog att jag kan längta efter småbarnstiden. Så mycket som händer med barn då de ytvecklas.Det är så klart det positiva man minns.Tror man blir så påfylld av sitt barn att man inte längtar till det liv som var före.
Men absolut ska Du fösöka få egen tid.Jag dick på simhallen med en kompis en kväll i veckan. Gissa om jag uppskatteade det!
Lita på att Du anpassar Dej. Det tror jag att Du gör. Lycka till!!! <3
