medenskattimagen

Efter lördagens panik och psykbryt så är jag tillbaka till att känna lugnet i kroppen och längtan efter våran lille. Vill få hålla H#n i famnen och känna att nu är vi en liten familj. Oron finns fortfarande lite kvar på hur allt ska bli och hur de kommer att gå, men störst av allt är kärleken och längtan efter våran lilla skatt.

 

Börjar dock bli rätt tungt att bära om kring på den lille nu. När jag sitter ner är de svårt att ta djupa andetag och få ordentligt med luft känns de som, och på kvällarna när jag ska sova är de ett helt företag och lyckas hitta en ställning som är skön att ligga och sova i. Magen är tung och bli många rullningar fram och åter inna jag lyckas hitta en ställning som är skön att ligga i. Och när jag väl gjort de så börjar den lille böcka runt där och möblera om bland mina organ och ta sig ut genom sidan på mig. Här om dagen så böcka den lille runt och pappi som envisades med att ligga ovid magen fick sig ett par nockar rätt i fejjan, men också en och annan smekning =). En liten buse är vad som finna där inne. Fötterna som tidigare börjat samla på sig vatten tycks ha slutat med de. Vist de lite svullet men de där otäcka ödemen tycks ha försvunnit. Men är väl bara lugnet före stormen.