medenskattimagen

Två månader på dagen tills våran skatt är beräknad. Vecka 32 nu, men tiden kunde inte gå mer långsamt. Fast jag skriver de nu kan jag inte fatta att om två månader vid den här tiden kanske jag sitter med vår älskade unge i famnen. Svårt att tro att man kan älska någon så mycket innan man äns träffat, hur blir de då när vår skatt är här?

 

Kan man älska mer än så här. Självklart vet jag att svaret är ja men förstår de ändå inte. Både jag och K längtar mer och mer för varje dag efter vår lille. Tror dock att min kärlek tar de mer med ro. Jag är den som är mest orolig och är rädd att jag inte ska leva upp till att bli den mamman jag vill och som vår lilla skatt förtjänar. Samtidigt har jag väntat på detta så länge, att få bli mamma. Har nog längtat och velat längre än vad jag borde ha gjort. Men har känt mig redo länge och nu de äntligen nära och nu kommer räddslan av att inte räcka till. Konstigt de där.

 

Men trots räddslan vet jag innerst inne att jag är redo och tror att vi båda kommer bli bra föräldrar. Min kärlek kommer bli en bra pappa, för mer kärlek än honom har ingen att ge. Han kommer vara den snälla och jag den bestämda så vi kommer nog kompletera  varandra bra. Han lugnet själv och jag den med lite temprament :P

 

Mamma och pappa väntar och längtar <3