medenskattimagen

Sitter på bussen på väg till Trollhättan för 4 dagars praktik igen då. Morgonen har ägnats åt att lipa för att jag var tvungen att åka ifrån Kärleken. Går dags kvällen gick ut på att, kan ni gissa? Lipa för att jag skulle behöva åka idag och att vi om två veckor bara kommer hinna ses en dag den veckan. Lipar för allt, känner mig ensam fast jag inte borde. Har Kärleken och fast han kanske inte alltid är i närheten just nu så är de ju inte direkt så att han har lämna mig. Ändå så känner jag mig så sjukt ensam nu så fort han inte är i min fysiska närhet och lipar mest hela tiden för inget alls. Gråter när jag är vaken och gråter när jag sover, men kom igen lixom. Snälla homoner Go away.

Nu är de i alla fall bara att göra 7 veckors  praktik kvar och måste lägga fokus på de, för denna gången måste jag klara de...