medenskattimagen

Då har jag tagit mitt pick och pack för att bosätta mig i trollhättan igen under två månader. Lämnade Borås klockan 06.00 i morse beräknas återkomma kring den tionde Maj för åter inflyttning. Men så dramatiskt de hela blev med alla graviditetshormoner i kroppen så grät jag mig till söms igår. Stakars Kärleken blev alldeles blöt. Vist har jag separations ångest i vanliga fall men detta var helt makalöst.

Kändes verkligen som att jag skulle bli lämnad aldeles ensam. Känns fortfarande jobbigt att vara ifrån den bästa så länge. Men kanske inte hade behövt bölla mig till söms och sedan böla hela vägen till bussen i morse. Måste vara hormonerna som spökar och som gör mig så rädd att bli lämnad ensam. Vill inte vara gravid ensam och de kändes verkligen som jag skulle behöva vara de. Rätt löjligt med tanke på att vi ändå kommer kunna ses någon eller några dagar i veckan och att jag desutom med har några av mina närmsta vänner i THN. Jaja hormonerna flödar och försöker fortfarande balansera kroppens vätskebalans efter de flera liter tårar som flödade igår kväll och i morses när jag skulle lämna min kärlek.

Och ja just som jag skriver de här så känns de som att jag ska börja gråta igen.
Är de inte underbart att vara gravid så säg?