medenskattimagen

Tiden bara flyger iväg nu och har änna slutat räknat dagar nu. Veckorna har jag fortfarande koll på och idag går jag in i vecka 18. Känns somde var igår som jag vara i vecka 6 och bara ville ta mig förbi vecka 12 och nu är de inte många veckor för ens jag gått hälften av tiden. Och snart får jag se den lille igen 18 april närmare bestämt. Börjar mer och mer gå upp för mig att de faktiskt är så att vi ska bli föräldrar. Få en egen liten familj och ett barn att älska och värna om. Känns fantastiskt men också skrämmande. För tänk om man skulle göra något fel. Tänk om man inte blir en sån där fantastiskt förälder som man vill bli. Man har en bild om hur man vill vara som förälder och så kanske man inte lever upp till den. De är min största skräck. Men vist är de så att man som förälder inte alltid är perfekt och tror att de flästa kanske någon gång känner att de inte hanterat någon situation så bra men ändå.


Vilket fall så tror jag att vi kommer bli bra föräldrar för vi har så mycket kärlek och ge. Vi längtar så efter vår skatt. Och pappi pratar med magen ibland fast den lille kanske inte hör oss än. Är mysigt att veta att de finns en liten som växer sig stor och blir en egen liten individ. Jätte häftigt är de...