medenskattimagen

Efter 4 års  slit så är jag äntligen klar. Äntligen kan jag säga att jag är färdig sjuksköterska och känns så skönt. Förra året vid denna tiden så kändes de så oändligt långt bort efter ett misslyckande med förra praktiken. Trodde faktiskt att jag förförsta gången i mitt liv skulle ge upp och strunta i alt. Kändes som att de inte skulle gå. Men så har jag min Kärlek som är en enorm stötte pelare för mig, han fick änna upp mig igen.

Men det var inte bara kärleken som hjälpte mig utan också fantastiska kolleger på världens bästa jobb. Fast alla inte4 viste de så gav alla uppmuntrande ord och de beröm jag fick mig att växa. Vågade tro på min förmåga och började känna igen att detta var änna mitt kall, fast vi idag inte bör se sjuksköterskeyrket som ett sådant så kändes de så. Röster innifrån och från ovan började sakta med säkert leda mig tillbaka på den självklara vägen mot att bli sköterska.

Men som sagt utan min kärlek, mina underbara kollegor och några andra viktiga personer. Tror ni vet vilka ni är så hade jag inte varit där jag är nu. Och om en vecka lite drygt så kommer jag börja gå brevid på min favorit arbetsplats (for hoppas att den fortfarande är de efter jag jobbat som ssk där i sommar :P). Sedan är de inte allt för långt kvar till bebis kommer heller, och kan den lille vara stolt över sin mamma. Att hon inte gav upp när det bar emot utan kämpande sig igenom och tog sig i mål.

Detta kommer lätt vara det bästa och mest speciella året i mitt liv eller bland dem i alla fall. Bli färdig sjuksköterska men också bli mamma för första gången. 2012 ett år att minnas