medenskattimagen

Nu har de två första dagarna av min brevidgång passerat och jag känner mig totalt slutkörd i borde kropp och knopp. Inser hur sjukt mycket sjuksköterskerna på avdelningen egentligen gör. Och helt plötsligt känner jag mig som en sjuk sköterska :P.

Efter jag kom hem från första dagen igår så kunde jag knappt gå och jag tänkte nu är de sjukskriving nästa som gäller, hade svårt och sova för att höfterna gjorde ont + att bebis bestämde sig för att sätta igång och dansa disco i min mage vid så där 23 snåret och höll på ett bra tag. Som tur var så kändes de bättre i höfterna i morse och knoppen var någorlunda återhämtad. Men som sagt, shit var mycket de är. Känns som hur ska jag kunna ghålla koll på hälften av allt som ska göras. Har levt i en liten drömvärlden de senaste månaderna på min praktikplats och helt plötsligt kastades jag ut i verkligheten... Hur ska detta gå?

Sen insåg jag också igår att de är svårare än jag trodde och släppa gamla yrkesrollen och allt som hör  de till. Och känns konstigt att svara i telefon. Gabriella sjuksköterska, som en annan kollega sa: de kändes som en lögn varje gång jag svarade. Och de är verkligen så känns som en lögn så fort jag sagt de. Har nog inte förstått att jag är klar än och därför kanske allt annat känns så överväldigande. Det reder sig nog till slut.

Men hur som havar så är jag glad att vara tillbaka med de gamla kollegorna på världens bästa arbetsplats.