medenskattimagen

Jag har märkt att jag så fort någon säger något kring hur jag gör med Albin eller kommenterar något så ställer ag mig i försvarsställning direkt. Har funderat en del på varför det är så, tror att det kan bero på att jag är extremt rädd att bli sedd som en dålig förälder. Vilket jag vet att jag inte är, tycker jag hitilds har klarat av föräldra rollen bra och älskar att vara mamma. Albin är min ögon sten.

 

Funderade också lite på vad den där räddslan att bli sedd som dålig förälder kommer ifrån, har nog kommit fram till att den har kommit från min egen uppväxt och den relation jag haft del min ena förälder och den brist på relation jag haft  med min andra. Det har bara blivit tokigt allt ihop, vilket ena parten inte riktigt kan hjälpa och andra väljer jag att inte kommentera. Vilket fall som helst han min uppväxt satt sina spår som gör att jag vill vara någon form av superförälder, fast jag vet innerst inne att någon sådan förälder finns det inte. Den perfekta mamman finns inte, men det finns massor med bra mammor. Försöker få mig själv att förstå att jag är en bra mamma också, därför blir det känsligt när människor lämnar kommentarer som på bloggen igår, som skulle kunna vara en antydan om att jag inte vet hur jag ska ta hand om min son.

 

Försöker lägga min barndom bakom mig och skapa de familjeliv jag vill ha med min lilla familj. Men det förgågna har satt en del spår, men jobbar på att inte ta allt som kritik. Det vår jag verkligen inte bra av.