medenskattimagen

Har det senaste dagarna funderat en del över det här med amning. Jag är av vissa själ mesig i vissa situationer gör att jag är rädd att bli illa omtryckt eller bli betraktad som dum eller korkad eller konstig. Debatten om amningens vara eller icke vara i allmäna rummet är gammal och jag tycker självklart det att bebisar ska få äta var det vill om de är hungriga och att jag som ammande mamma inte ska bli isolerad bara för jag ammar mitt barn, jag ska inte heller behöva flaskmata mitt barn ute bland folk för att det är mer bekvämt för andra.

 

Ändå fast jag tycker amning är naturligt så har jag själv känt så att det där med att amma ute bland folk är läkigt och känns jobbigt för att jag inte vill förnärma folk. Men samtidigt  tänker jag inte gömma mig så ska ta mig i kragen och faktist våga mig ut och fika med andra mammor. Måst öva bort den där känslan av att vara obekväm för det är inget fel, det är naturligt att ge sitt barn mat. Så inom några dagar blir det förhoppningsvis barnvagnpromenad och fika med andra mammor och då ska jag försöka vänja mig vid att amma bland folk och få in i mitt huvud att jag inte behöver skämmas för det är något naturligt...