medenskattimagen

 

Nu efter närmare en vecka kom vår fina lilla Albin till världen den 15 September klockan 02.57 på morgonen. Förlossningen blev inte riktigt som jag tänkt mig.

 

Det hela började med att jag på torsdag vid elva märkte att vattnet plötsligt gick, eller förnekade det ett tag innan jag faktiskt ringde förlossningen och berättade vad jag upplevde. En känsla av att konstant pinka på sig utan att vara pinkenödig. Fick komma in på en kontroll senare samma dag och göra en CTG kurva och kolla så att allt var okej. Sen skickade de hem oss med en ny tid vid elva nästa dag.

 

Nästan direkt när vi kom hem på kvällen så började jag få smärtsamma sammandragninger och jag tänkte att nu kommer han säkert komma i natt. Satt med TENS hela kvällen och stod nätt och jämt ut. Men sammandragningarna som till en början komm var tredje minut slutade senare helt så gick och la mig.

 

På morgonen när jag vaknade så satte helvetet igång men inte så regelbundet. När vi kom till förlossningen för kontroll så började det bli regelbundet var 5 min och riktigt smärtsamma men det skickade hem oss igen. Väl hemma så tog det typ en halvtimme så va sammandragningarna så smärtsamma att jag skrek av smärta och det blev bara kraftigare och tättare. När vi ringde förlossningen vid två så hade jag sammandragningarna från helvetet var annan och var 3 min.

 

Fick åka in till förlossningen och där fick vi äntligen stanna kvar. Hade då så ont att jag inte kunde ligga still, men ingen smärtlindring ville det ge mig och fick ligga ner i en säng på ett rum länge och kände mig rätt bortglömd. Inte kul, tog en timme sen sa det att det inte vill känna på mig än på grund av den ökade infektionsrisken. Men när jag sedan fortsatta skricka så att det hördes till kina kände de och var då bara öppen tre. Fick då i alla fall komma till ett förlossningsrum, jag hade då så ont att jag grät och kunde inte låta bli att skrika. Det gav mig lustgas men instruerade mig inte ordentligt så det fick jag inte så mycket hjälp av. Efter en timme blev jag erbjuden att bada och tappade upp ett bad. Hade sjukt ont men fick ingen respons och kände mig åter igen arganska bort glömd. Faktum med att hade hela förlossningen varit som de första 6 timmarna så hade jag aldrig mer velat föda barn.

 

Efter tre timmar kommer i alla fall BM i min förtvivlan och frågar om jag funderat något mer på smärtlindring Kärleken nämner då akupunktur som jag nämt sedan tidigare men känns inte som de lyssnar. Jag säger att jag vill ha Epidural när det känt att jag äntligen var öppen 4 cm och BM säger bara aja fundera på de och läs den där broschyren. Kändes inte som jag fick bestämma själv. Hmm. Till slut så sa jag än en gång i ren förtivlan i en av det smärtsammasre verkar jag haft att jag vill ha epidural NU annars dör jag. Då ringde det så det skulle sättas, fick vänta en stund för det hade mycket. När den väl skulle sättas gick det dock inte. Vid de här laget var jag helt slut och skrek att jag inte orkade mer, hög på lustgas som inte hjälpte. fick fortsätta andas lustgas men fick inegn hjälp av det.

 

Då hände n¨got som fortfarande gör mig sjukligt förbannad och ledsen. För sånt får inte hända. Låg och kved av smärta och var jätte ledsen och kunde inte slappna av när Bm skulle känna om jag var med öppen. Då fick jag höra att jag skulle ligga still nu för annars skulle hon gå då det var andra som behövde hennes hjälp också. Så får man inte säga. Blev jätte förtvivlad och ledesen efter detta och efter detta så blev allt bara värre tills ny personal kom.

 

Natt BM och uskan om jobbade var en sjänk från ovan. Hade det inte kommit så hade jag inte klarat det sista sex timmarna. Den nya BM tog mig igenom värkarna och efter 6 timmar med smärtsamma verkar utan smärtlinding så fick jag någon som instruerade mig med lustgasen och det schysterade styrkan på den också så det började hjälpa lite också. Jag sa hela tiden efter det jag hört att snälla hata mig inte. Det masserade min rygg och fick i mig något att dricka. Satte på musik och dämpade belysningen och tog mig igenom smärtan så gått det gick. Framför allt så lämande det aldrig min sida någon av BM eller uskan var där hela tiden och tog mig igenom helvetet, som tog tid då min lille kille låg felvänd och inte vände på huvudet åt rätt hål, dessutom med så hade han bajsat i fostervattnet så kunde inte på PCB heller. Efter 10 timmar var jag öppen 6 cm.

 

Det försökte att sätta en spinalbedövning men också detta misslyckades. Fick dock äntligen akupunktur vilket jag egentligen inte vet om det hjälpte men de lyssnade i alla fall och fick försöka. Var så hög på lustgas vid det här laget så var mer eller mindre helt bort. När klockan var 1 på natten så började jag bli helt slut ochr de började prata om kejsarsnitt. Vid det laget var jag öppen för allt. Det försökte sätta verkstimmulerade dropp men efter ytterligare en och en halv tiimme så beslutades det att det skulle bli ett snitt. Det var tänkt att K skulle vara med men då jag hade så ont och inte kunde sätta bedövning så beslutade de sig för att söva mig.

 

Men så till slut efter 12 timmars på förslossningen så kom klockan 02.57 våran Lille kille som var 51 cm lång och vägde 4250 gram. Den bästa dagen i mitt liv.