medenskattimagen

Och folk som känner mig vet att det där med att vänta är inte min stora kvalitet. Blir rastlös och otolig efter att ha väntat på bussen i två minuter och då trots att jag själv alltid är vid busshållplatsen lång innan bussen ska gå.

 

Kan säga att väntan på en bebis ska komma ut är ännu värre, räknar varje minut känns det som och längtra efter smärtan ska komma så jag vet att nu sätter de igång. Var tur att jag jobbade så länge som jag gjjorde för tror jag skille blivit galen om jag gått hemma och väntat i två månader och desutomed vetat att
än kan gå över. I morgon var det två veckor sedan jag gick hem och trots att jag inte orkar, så klättar jag nästan på väggarna. Vet inte vad jag ska göra med min tid. Hemma är det fixat det mesta, skulle kunna flyttpacka men de orkar jag inte.

 

Nä usch för de här, det har gått långt när än bara längtar efter att få ont. Har knappt känt något, hade molande värk för typ en vecka sedan och täntka att nu kanske, men inte då. Tycker att lillen kan komma nu, har inte ens gått över än, tre dagar kvar till beräknat. Men jag är otolig. Hatar verkligen att vänta...