Tuffa första dygn som mamma

Inte nog med att min lilla kille började livet uppkopplad till övervakningsapparater, med dropp och solning och antibiotika så mådde jag heller inte fysiskt bra det första fem dagarna. Hade en hel del ont och min ork att röra på mig var begränsad. Kärleken fick köra mig i rullstol till och från neo för att jag äns skulle orka ta mig dit. Och trots rullstolen så fick jag nästan alltid väldigt ont på kvällarna då jag inte riktigt han vila för ville ju vara hos vår lille.
 
Fick själv vara inskriven till och med onsdag. Skulle först blivit utskriven redan på måndagen men då hade jag så ont så jag sa själv att detta kommer inte gå. Kunde inte sova för det stramade och gjorde ont i såret.
 
Sedan skulle jag blivit utskriven och flytta till neo på tisdagen men då kände jag av mitt låga Hb som låg på 90 dagen innan och innan det 84. Fick hjärtrusningar och pulsen var hög och kände mig allmänt kass. Ville verkligen flytta så vi kunde få ha vår lille kille hos oss. Men blev till slut järndropp för mig så blev till att stanna på BB ytterligare en dag. Men den kvällen var den bästa sedan lillkillen föddes för vi fick ha honom hos oss på BB hotellet så jag grät när pappa kom med honom bort till oss. Hade nog trots allt innan sjunkit in att han var våran och nu fick vi äntligen ha honom hos oss.
 
På onsdagen blev jag äntligen utskriven i alla fall mådde väll rätt kass då också men ville få vara hos min lille kille så de fick bära eller brista lite. Så blev en natt på Neo också. Så himla mysigt att ha honom hos oss. Även om jag inte orkade göra så mycket. Pappa har fått göra mycket med den lille denna första vecka. Han är verkligen en underbar pappa och vet inte hur jag hade klarat denna veckan utan honom. Kommer alltid bära med mig lyckan i hans ögon när han fick ha sin son på Bröstet första gången, jag grät och han sa att hn nog aldrig känt sig så lycklig som just då.
 
 
Men som en sammanfattning så har denna veckan varit både psykiskt och fysiskt utmattande men nu kan vi njuta av att vara en familj på riktigt. Nu är vi en familj och vi njuter av varje sekund av vår lille son.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0