medenskattimagen

Cermonin i kyrkan blev bättre än  vad jag hade väntat och de var få ögon som kunde hållas torra. Inte ens jag kunde hälla min tårar tillbaka. Att stå där framför den jag älskade och för alla andra förklara min kärlek för honom var mer än vad mitt hjärta klarade. Ögonen tårades och när vi skulle läsa löftena för varandra gick det inte att dölja.

 

När min syster sjöng för oss s¨grät jag också, det var magiskt. 

 

Dopet blev också bra och albin var glad hela tiden. Förkyld som skam men glad var han ändå. När jag sjöng till albin lyckades jag hålla tårarna tillbaka och var bara så lycklig när jag såg min man och vackra sån stå och prata med varnadra. Det kommer bli en dag jag aldrig glömmer. Andre februari 2013.

 

Herr och Fru Thålin Palmgren