Längtan

Hela mitt liv, eller länge i alla fall har det funnits en längtan efter att bli vuxen. Att bli vuxen få ta egna beslut, men famför allt så har det funnits en längtan efter en egen familj. De som känner mig vet att mina familjeförhållanden har varit rätt så röriga och krångliga under min uppväxt. Har inte riktigt funkat och det har gjort mig rätt trasig. Eller jag var i alla fall trasig förr.
 
Sedan träffade jag min Kärlek, vad jag idag tror är min själsfrände. Vi gjorde en stor sattnings tidigt, det fick bära eller brista och det bar. Eller det gör det fortfarande, snart har vi bott tillsamman i tre år och om tre veckor är vi man och hustru, jag är någons fru och han är någons man. Snart är jag gift med världens bästa man, för han är en man och också världens bästa pappa till vår underbara lilla kille. Den där längtan jag haft så länge är inte längre en längtan, jag har fått min familj, en familj som än så länge funkar väl som får mig att känna mig hel. Glädjas ät varje dag och längta efter nästa.
 
Jag har inget som egentligen fattas mig längre. Saker kan alltid bli till det bättre på vissa plan, men det är som de känns nu bara gällande materiella ting. För ementionellt är allt så bra det kan bli just nu, jag är lycklig, harmonisk och känner ett inre lugn. Jag har hittat hem...
 
Min underbara lille kille. Sä mycket kärlek känner jag för dig 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0