medenskattimagen

Idag satt vi hemma och lyssnade på musik och en gammal låt som väcker många minne kom upp i mitt huvud. Var tvungen och lyssna på den. De är konstigt hur något som man nästan hade glömt existerade kan väcka så mycket minnen. Min tonår rymmer mycket tunga och svåra minnen, smärta, sorg och ensamhet. Men nu med tiden så börjar även mycket ljusa minnen komma tillbaka. Som den första sommaren på djursjön där låten jag pratar om dök upp och jag satt och sjöng den i kontainern där uppe, med ny funna vänner och alldeles varm av kärlek. Det var den sommaren jag träffade min första stora kärlek, och den sommaren jag fick mina första riktiga vänner, som visserligen försvann efter ett tag men minns dem ändå men glädje. Och den där låten väcker alla glada minnen tillbaka. Jag var ung och naiv och kär men mådde så bra i de ljust då den där sommaren. Gjorde också en hel del dumt den sommaren men jag minns den med glädje. Och det var den där låten som plötsligt kom upp i mitt huvud som väckte de där minnena. Ingen super hitt kanske men så fort jag satte på den blev jag varm i kroppen. Minnena väcktes verkligen till liv. Finns en del ljust med tonåren och mer och mer av de ljusa minnena kommer tillbaka nu. Låten som väckte minnena heter "Baby girl"

De finns personer i mitt liv som ibland kommer tillbaka i mina tankar som har fyllt mitt liv med ljusa minnen. Så ljusa minnen att även de svåra stunderna fick en strimma ljus. Vissa av dem människorna minns jag med sådan glädje att mina ögon tåras. De är dem människora som hjälpte mig hitta mig själv och på ett sätt gjort mig till den jag är idag. Är tacksam för att de har funnits så fantastiska människor i mitt liv, men de är också med viss sorg man påminns som att dessa människor också försvunnit ur ens liv på olika sätt. Längtar tillbaka efter känslorna de kunde frambringa i än och hur man med deras hjälp även kunde få fram leenden genom tårfylda ögon. Det gjorde de svåra stunderna lite lättare. Önskar att alla de där speciella människorna alltid kunde finnas vid min sida, men man växer upp och saker förändras, men minnena och tacksamheten gent emot dem finns alltid kvar där och minns tiderna med dem med glädje. Några av de största glädjespridarna och stöttepelarna i mitt liv träffade jag under mina år i Kyrkans ungdomsarbete och vet inte varför jag just denna natt längtar så tillbaka till dem åren. För de var inga lätta år, men ändå var det de. För då fast de var så svårt så gjorde de där människorna även de svåra stunderna lite ljusa. Saknar och längtar tillbaka. Och är tacksam för att de har format mig till den jag är idag. Ljusa minnen fyller mitt sinne <3