medenskattimagen

När jag nu känner denna evinerliga trött och orkeslöshet är jag glad att min Kärlek finns vid min sida. Han gör verkligen altl för att göra vardagen lite mer dräglig och få mig på lite bättre humör, för humöret är verkligen inte på topp och just nu skulle kag vilja gömma mig under täcket och komma fram när vår bebis är ute.

 

Men K ställer verkligen uppe, servar med mat, låter mig sova ut (så gott de nu går) Fixar och donar här hemma, de här med att boa är inget för mig. Inte nu. Han kommer med något att dricka, tappar upp bad så jag ska kunna få slappna av. Som sagt gör vardagen lite mer uthärdlig. Är så trött på detta nu så vissa stunder vill jag bara gråta.

 

Vet inte om jag är konstig men de här underbara med att vara gravid har egentligen aldrig infunnit sig hos mig, vist var de häftigt att känna första rörelsera, att se bebis på bild första gången och att höra hjärtat slå. Men så är de ju det där med illamående, trötthet, nattliga toabesök, ständigt hunger som kommit på slutet och alla de andra krämporna. Detta är inte sita gången jag är gravid antagligen för fler barn vill jag ha. Så kanske blir nästa gravidiet mer njutbar, eller så är de helt enklet så att den där fantastiska känslan inte infinner sig hos mig. Men jag vet i slutändan är det värt de, för vi får vår lilla skatt.

 

För en sak är säker mamma och pappa längtar verkligen efter den lille <3

 

Insåg för några veckor sedan att vår lille inte  har så mycket långarmade tröjer eller koftor så igår när vi skulle ut och handla så var målet att få hem lite  kofter till den lille. Och det blev två tjockärmade tröjer, men så blev de ett par byxor eller shorts som jag bara inte kunde låta bli. Blir alltid så bara lite till.

 

Tänkte i alla fall bjuda på en bild på mina nya och sista inköp i form av kläder innan vår lilla kommer

 

 

Ja så är det faktisakt eller i alla fall nästan inget precis. Börjar bli så innerligt trött på de här med att vara gravid, känna sig som en levande badboll och inte kunna röra mig som jag vill. Så idag köpte jag mig hallonbladste, som vissa säger ska sätta fart på bebisen. (Skratta gärna) men vill verkligen ha ut den lille nu, den är ju ändå färdigbakad i princip och ja mamma vill inte va sån här längre. Så ikväll ska jag börja dricka hallonblads te, om de nu inte hjälper dne lille att komma ut fortare så har det kanke andra goda effekter med sig.

 

Detta står om teet på re-fresh.se

 

 

Får la se om jag blivit lurad med för 35 kr förpackningen är det värt att testa. Nöden har inget pris eller i alla fall nästan inget

Då har de gått nästan en vecka sedan jag slutade jobba, eller slutde mitt betalda jobb i alla fall. Nu efter en helg hos Kristoffers föräldrar och kräftskiva hos hans släktingar så är det jobb på hemma plan som gäller för att förbreda de sista för våran lilles ankomst.

 

Inte jätte mycket energi så får ta lite var dag, men börjar få ordning på kaoset nu och nu är nästan allt dam eliminerat och ångmoppen har körts över nästan alla hemmets golv. Ska få ordning på sovrummet och skruva ner bokhyllan som står där, för inte bara förbredelser för lillens ankomst utan också flyttförbredelser. Lika bra att få ordning på de nu också nu när man nu inte när den lille kan titta ut. Det är ju rätt oberäknerliga.

 

Annars flyter väl graviditeten på, fötterna är nu konstant som betongfundament och några fotknölar finns ej längre. Halsbrännan har anlänt med besked och sammandragningarna kommer allt tätare. Och får inte glömma de evika kisseriet si sådär var annan timme på natten och ja i alla fall var tredje timma på dagen. Sen så väger ju magen en del så blir till att vakna för att vända på sig typ en gång i timmen. Så tycker det är helt fantastiskt att vara gravid nu, eller INTE. Lillen får gärna komma ut idag eller i morgon. Snart i alla fall. Tanken över att behöva gå omkring med magen i möjligtvis mer en tre veckor till är inte direkt upplyftnade...

 

En som är trött på att vara gravid

Igår gjorde jag sista dagen på jobbet. Så nu kommer den där väntan, sista tiden innan vi blir tre i familjen. Känns tråkigt att ha slutat jobbet och hade gärna jobbat en vecka till för att minska tiden av väntan, men var nog bäst för kroppen min att få lite vila nu. Nu får vi bara hoppas att knoppen inte blir helt tokig av att vänta. Ska försöka fördriva tiden med att fixa i ordning de sista här hemma så det är rent och snyggt tills den lille kommer hem så vi bara kan njuta av att vara en familj.

 

Även om jag skriver detta så är det vissa dagar jag fortfarande känner att jag inte riktigt kan greppa om vad som komma skall. Trots att mina drömmar nu är fullspäckade av bebisdrömmar och familjedrömmar så känne det fortfarande overkligt. Men om några veckor är vi inte längre två utan vi är tre. Vi blir en familj <3.

 

15 dagar kvar till beräknat

Jaha precis när jag trodde att jag och Försäkringskassan var överens och hade slutit lite fred sedan tidigare desputer mellan dem och min kärlek så börjar de krångla igen...

 

Fick ett brev hem i förra veckan där om att mina uppgifter inte räkte för att ge mig f-penning enligt SGI som jag tidigare fått Besked om. Var så lättad tidigare då SGI jag blev beviljad var långt bättre än vad jag väntat mig. Och nu så var de uppgifter jag lämnat helt plötsligt inte nog. Så risken är att de bara kommer ge mig ersättning på lägsta nivå vilket innebär 180 kr om dagen. Inte jätte kul att få de kastat i ansiktet en vecka innan än slutar jobba och några veckor innan den lille tittar ut. Men i med att jag haft anställning på samma ställe i 1 och ett halvt år när mitt vik går ut så borde de inte kunna neka mig pengar enligt mitt SGI. Men mitt förtroende för försäkringkassan är lika med noll efter tidigre dispyter och nu de här. Hade slutit fred med dem. Men nu är de helt klart bland mina värsta fiender igen.

 

Men nekar det mig rätt ersättning ska de överklagas upp till månen

 

I natt när jag skulle sova så gick det ovanligt bra och somna. Skönt tänkte jag, innan jag somnade. MEN så vaknade jag mitt i natten av smärta i nedre delen av magen, mensverkliknande sådan. Gick på toa och så blev de bättre och så åter igen pustade jag ut för tidigt. För smärtan kom tillbaka till och från under resten av natten och under hela förmiddagen på jobbet. '

 

Kan detta var starten på slutet? Så himla svårt att veta vad som är vad när man aldrig varit i denna situation innan. Läser mycket på nätet coh det skulle ju kunna vara förvärkar, men ja ävn om de är de kan det ju vara en bit kvar. För min del så får den lille hjärna komma nu för är trött på att känna mig som en strandad val så fort jag ska ta mig upp ur sängen eller känna hur magen är så spänd så de känns som den ska spricka vilken sekund. Och den lille har de trångt där inne nu och tycker inte de är jätte mysigt när skatten tryckerg haft sig ut i fel ända så att säga.

 

Hoppas verkligen det här värken jag haft till och från idag är ett tecken på att de är början på slutet. Imorgon är de i alla fall näst sista dagen på jobbet innan jag tar ledigt för att invänta denlille. Kommer kännas vemodigt att sluta jobba nu, älskar mitt jobb och mina kollegor är fantastiska, men blir de som de är tänkt är jag tillbaka nästa sommar. Men i morgon blir de tårta till arbetskollegerna, om nu inte den där värken åter kommer för gör den de så kan jag inte jobba imorgon, Men hoppas på att de håller sig lungt.

Helt otroligt är det idag är våra lilla skatt 37 veckor gammal och från och med nú är dn färdigbakad. Så nu får den för min del gärna ploppa ut i morgon eller ikväll. Börjar bli trött på att vara gravid väldigt mycket nu. Har passerat stadiet så jag kände mig vacker, nu känner jag mig bra tjock, osmidig och väldigt tung. Inte jätte kul att känna sig som en flodhäst och inte kunna röra sig ordentligt, vara sjuktligt trött och inte orka göra så mycket annat än att sova, äta och  jobba. Men nu är målet nära. Snart kommer vår lilla skatt till oss <3

 

Har nu också fått packat BB-väskan, lite små saker kvar. Men de mesta ligger i nu. Ska packa ner lite kläder till mig och Kärleken och köpa lite snacks att ha med. Detta har vi packat

• 3 Bodys och två pyamasar, 2 mössor, ett par tofflor, några små scarfes, två kofftern ( vet inte vilken som passar.)
• Filt till den lille
• Blöjor
• Tvätt lappar
• Lite salvor
• Nappar ( vet att det skall undvikas, men försäkerhets skull)
• 2 st amnings BH-ar
• Amningsinlägg och amningströjor
• Toalettpapper
• Kamera
• Ett par tofflor

Enkom för dig älskade och saknade gammel mormor Astrid. Du sa alltid det när du stog där och stekte plättar till lunch och ta upp den tioende plätten på hög på tallriken eller la på den tionde skivan med kalvkorv på lillebrors smörgås. Kommer minnas dig för alltid. Hur du alltid har varit den som på något vis lyckats hålla ihop vår familj. Bjudit på söndagsmiddagar när vi var små. Det var veckans höjdpunkt att få komma och vara hos dig. Ett avbrott från allt annat som varit kaos i våra liva. När man kom till dig så fick än bara vara.

 

Fast än kanske inte ville ha den där 10 plätten på högen så gjorde du de enkom för än. Bara för mig eller bara för mina syskon så gjorde du den där plätten eller köpte vårt favorit pålägg eller bara lät oss vara hos dig. Dörren stod alltid öppen och alla de där kilometrarna tog du dig fram och tillbaka till affären för att storhandla för att alltid ha något hemma. Detta är min hyllning enkom för dig. Kommer alltid minnas dig och allt du gjort för vår familj. Undrar hur allt kommer bli när du inte finns mer.

 

Fäller tårar. Fast vi haft dig till låns de senaste åren så ville jag så gärna att du skulle få träffa min lille. Det var så nära och förväntade mig bara att du skulle finnas där. Nu kommer min lilla bara få höra mig berätta om min fantastiska gamelmormor Astrid och alla glada och roliga minnen av dig. Kommer minnas dig som den panter tant du var och hoppas nu du får en frid som du förkänar.

 

Älskade Mormor Astrid detta är en hyllning enkom för dig.

1920-02-06 till 2012-08-12 Må du vila i frid.

Älskad och saknad

Mitt hjärta och min kropp är just nu i chock. En person som bettyt så mycket i mitt liv finns inte mer. Hade förväntat mig att denna person alltid skulle finnas. Fast de senaste åren varit tydligt att det inte skulle bli så, med tiden blir människor gamla och hur mycket kärlek än känner så kommer de inte hindra att personer i ens omgivning inte finns där mer. Var bara inte beredd på att du skulle försvinna nu.

 

Du skulle få träffa vår lilla skatt och du skulle leva många år till. Du har alltid funnits där och alla motgångar har du tagit dig ut. Ställt dig upp igen. En panter är vad du varit. Mitt hjärta gråter och samvetet får mig att må dåligt. Borde jätt dig mer av min tid. Nu finns du inte mer. Må du villa i frid älskade gammelmormor.

Igår så bar det i hällregnet av till Göteborg och botaniska trädgården för att fota med min faster som är fotograferar. Hon är riktigt duktig så såg fram emot det. Kristoffer var en riktig stjärna men jag kanske var lite besvärligare modell. Har nästan inga bilder på oss två tillsammans och blev ju vår första familjefoto också då vår lille i magen också är med. Kul var de och nu har vi fått några bilder som jag tänkte bjuda på

 

 

 

Idag har jag varit och åter igen fikat med Julia en annan blivande mamma från stan. Är trevligt att prata bebisar, allt än har köpt och vad än kan tänkas behova. Skönt också att ha någon att prata förlossning med och gnälla över jobbiga graviditets symtom. Om två veckor eller lite mindre är bebisen klar och då får den mer än gärna titta ut för min del.

 

 

before

 

Till fika bjöds de på Baugett för min del och den största kanelbullen jag någonsin sätt. Vet egentligen inte varför jag köpte denna mastodont bulle, då jag egentligen inte är så mycket för köpebullar, tycker bättre om hembakt men när jag läste stora kanelbullar så var jag bara tvungen att köpa en. Men direkt när cafébiträdet hade laft den på tallriken så ångrade jag mig nästan men tänke att den nog skulle gåner. Men redan efter min baugett var jag proppmätt och nu har jag kanelbulle ända upp i halsen. Kommer inte vilja äta kanelbulle på ett bra tag nu i alla fall

 

 

 

 

After. Hade inte en chans!

Börjar se ljuset i tunneln lite granna nu. Det finns ett slut på konkandet av stor mage, svullna fötter och liknande. Och skönt är väl att än känner så. För nu börjar de bli tungt att bära om kring på vår skatt i kulan på magen. Att ta sig upp för den lilla baken upp till lägenhet är inte kul och att gå den enda trappan upp. Känner sig inte såå frack när än börjar flåsa bara av att få på sig stödstrumporna. Sedan så var de inte heller kul när jag här om dagen märkte att tuttarna också börjar läcka lite råmjölk. Visserligen bara några dropppar då och då, men känns ändå inte så kul =/ får gärna komma när bebis är här som behöver de, men känna sig som en mjölkmaskin nu är inte super kul.

 

Sedan så är bebis väldigt stark och känns iblnad som den försöker trycka ut ett ben på var sida om magen, vilket inte heller ät jätte kul. Är väl häftigt att veta att de finns så mycket kraft i den lilla där inne men inte lika kul är de när än försöker sova och den lille aldrig tycks bli nöjd med sättet mamma ligger på. Kommer nog bli en viljestark unge det här. Men nu är de i  alla fall dryga 4 veckor kvar till beräknat så kan väl stå ut, hoppas jag slipper gå över bara.

Det är vad jag vill ge till min Kristoffer, min Kärlek. Nu när mycket fokus ligger på bebiis och planera för kommande familjeliv så känns de som att han kanske hamnar lite i schymundan. Eller att min stress över allt som komma skall går ut över honom, och ändå behandlar han mig som en prinsessa. Tar hand om mig, tappar upp bad åt mig utan att jag själv föreslagit de, hjälper mig av med kläder som själv är jobbigt att ta av sig. Går upp tidigt och kör mig till jobbet de näter där sömnen varit totalkass. Lagar mat och fixar och donar hemma. Han ställer verkligen upp till tusen. När jag gråter över inget alls så frågasätter han inte utan låter mig gråta och när jag skäller så har han på något konstigt vis förståelse fast han inte borde. För så mycket han gör för mig är de inte alltid befogat. Han är värld en himla massa rosor och ett stort lass med Kärlek <3.

 

Är övertygad om att han kommer bli en toppen pappa och när jag är helt hysterisk så kommer han finnas där som den lugna som kommer få mig på bättre tankar. Är helt övertygad eller så ska mna väl aldrig säga men tror att jag hittat min självförände. Eller nej jag vet. Kanske låter de klyschit men han är verkligen mannen i mitt liv. Min stora Kärlek!